För oss personligen
Ett viljebeslut
För att kunna tro på livslång kärlek är det ett måste att bestämma sig för att satsa på det. Det kommer
stunder och dagar då kärleken till ens fru/man inte är lika påtaglig som vid den första kyssen, och då
behöver vi ett viljebeslut att luta oss tillbaka på. Vårt äktenskap gäller inte bara i lust utan också i
nöd. Varje dag oavsett vad som händer har vi lovat att vara varandra trogna. Det kommer dagar som är tuffa
och vi kommer att erfara en del gräl men vi hoppas att de dagarna påminner oss om att äktenskapet inte
sköter sig utav sig själv. Vi gick in i vårt äktenskap med inställningen att vi måste arbeta på vår relation
för att få den att fungera. För oss finns det ingen återvändo nu när vi väl har gift oss. Det kan låta
betungande och ibland är det också det men vi skulle vilja vända på det och säga att det ligger en befrielse
i att ingå äktenskap. Vi känner inte längre några tvivel, vi kan helt och fullt överlåta oss till varandra
och lita på att den andra kommer att finnas där oavsett vad som händer. Vi har ju också lovat, inte bara att
hålla ihop utan att faktiskt älska varandra. Att veta att den andre vill ens bästa är otroligt skönt. Vi
Foto: Clas-Göran Ivarsson
|
slipper också fundera på andra eventuella livskamrater. Innan vi gifte oss kom tvivlen över en ibland. Man
undrade om man var rätt för varandra o.s.v. Nu behöver vi inte ens fundera på det. Vi har gjort vårt val och
får nu inrikta oss på att bli helt rätt för varandra. Och vi har ju förhoppningsvis ett helt liv på oss att
träna. Ibland hör man människor säga: "men hur kan du vara så säker på att ni kommer att hålla ihop? Man
vet ju aldrig vad som händer. Tänk om du träffar någon och blir alldeles så där blixtförälskad. Man kan ju
inte styra sina känslor". Vi vet att det är svårt att styra över känslorna. Det händer titt som tätt att vi
båda två attraheras av andra personer vi möter. Bara för att man lever i ett stabilt förhållande innebär det
inte att hjärtat inte kan börja klappa för någon annan. Frågan är bara vad man gör med dessa tankar och
känslor. Vi är övertygade om och har erfarit det många gånger att man faktiskt själv kan välja om man ska
bli förälskad eller inte. När vi slås av tanken på någon annan går vi tillbaka till de löften vi gett
varandra om livslång trohet och bestämmer oss för att inte gå vidare och leka med tanken. Vi skulle lätt
kunna bli förälskade om vi närde känslorna genom att tillåta oss själva att fantisera och att söka oss
närmre den vi dras till, men vi har bestämt oss för att inget ska få komma emellan oss två, så vi väljer
att inte göra det. Ibland är det svårt att kontrollera känslorna och då har vi några gånger varit så
drastiska att vi undvikit personen i fråga en period. Det är helt enkelt inte värt att riskera vår relation.
Det är så skönt att våga lita på varandra och lita på att den andre inte tänker gå ifrån en. Det är också
skönt att erfara att man kan lita på sig själv. Vi behöver inte vara rädda och oroliga över om vi ska klara
av att hålla vårt löfte. Vi har upptäckt att det är vi själva som har kontrollen. Med lite hjälp och stöd
från varandra och Gud så klarar vi det. Vi kan frimodigt stå fast vid löftet om trohet.
Äktenskapet är positivt
Det finns inte någon annan relation där vi känner den trygghet och närhet som vi upplever i vårt äktenskap.
Det känns både roligt och spännande att dela livet med varandra. Vi upplever en enhet som inte alls fanns
Foto: ?
|
där innan giftermålet. Det har skett en förändring i hur vi båda tänker om våra liv. Nu är det inte längre
mitt och mig det handlar om utan vårt. Vi är två om allting numera. Det innebär att man måste ta hänsyn till
någon annan på ett annat sätt än innan och det krävs en del uppoffringar för att göra det. Men det är helt
klart värt det. Det vi fått i gengälld är en livskamrat som känner oss bättre än någon annan människa. Någon
som ser, bekräftar, uppmuntrar och uppmanar till att våga pröva sina vingar. Någon som tror på en och ger en
sitt fulla stöd. Den värme och intimitet vi upplever idag är större än vi vågade tro innan vi gifte oss. Vi
har ett relativt kort liv tillsammans bakom oss, bara sex år, men vi har ändå upplevt hur kärleken växt
under dessa år, inte minst sen vi gifte oss. Nyförälskelsens pirr är borta men vi fascineras över den glädje
vi fortfarande känner över varandra. Vi kan fortfarande komma på oss själva med att titta på klockan och
längta tills den andre kommer hem.
Att ingå äktenskap är något stort. Oerhört
stort. Särskilt om man som vi tänker att det är ett definitivt beslut som gäller ända till döden. Många i
vår närhet förfasades över att vi gifte oss när vi var så unga. Och dessutom hade vi ju inte levt ihop under
samma tak innan. Hur skulle det gå? Man måste väl veta om man kan leva ihop innan man bestämmer sig för
resten av livet? Själva var vi inte ett dugg oroliga. Vi visste mycket väl att det kanske skulle bli tufft.
Två viljor skulle förenas till ett kött och vi skulle bli tvungna att anpassa oss efter varandras
levnadsvanor och mönster och hitta ett gemensamt liv med gemensamma regler för familj och hem. Men är man
bara medveten om att det kan bli jobbigt, och om båda strävar efter att få det att fungera så är vi
övertygade att man kan det. Återigen- äktenskapet grundar sig, när det kommer till kritan, på ett
viljebeslut.
|
