Kommunikation

Att vara öppen och ärlig

Vi ser kommunikationen som grunden till ett väl fungerande äktenskap. Man hör ofta att det är just bristande kommunikation som ligger bakom att makar glider ifrån varandra och till slut skiljer sig. Vi har redan tagit upp lite om att vi tycker att det är viktigt att uppdatera sig på varandra, att samtala om djupa saker och inte bara vardagliga, under avsnittet "tid för varandra". Vi tycker också att det är väldigt viktigt att man är ärlig mot varandra, att man talar öppet om allt och inbjuder varandra till större förståelse och delaktighet. Ärlighet varar längst sägs det och det är något som vi tror starkt på. Vi har valt att vara ganska extrema vad gäller ärlighet och det har funkat bra för oss. Vi har båda kommit överens om att vi ska prata om allt som dyker upp så att vi kan vara till bästa möjliga stöd för varandra. Vi vill vara delaktiga i varandras brottningskamper i livet och utkämpa dem tillsammans. Ibland är det dock både svårt och jobbigt att ta upp saker. T.ex. det där med attraktionen till andra människor. Vi har kommit överens om att berätta för varandra när sådana känslor dyker upp. Det är sannerligen inte lätt för vi vet ju att den andre säkert blir ledsen, men samtidigt har vi upplevt det positiva med att vara ärlig och ser att det väger tyngre än det negativa. Det vi tycker att vi har vunnit genom denna öppenhet är dels en väldig trygghet. Vi känner oss trygga i vår relation när vi kan lita på varandra och när vi vet om vad den andre brottas med. Vi behöver inte oroa oss för otrohet eller att den andre skulle vara förälskad i någon annan i tysthet. Vi vet ju redan om dessa känslor från den stund de dyker upp. Det är också en hjälp för den som bär på känslorna att tala öppet om dem. I samma stund som man ventilerar det hela känns det som att man kommit en bit på vägen för att bli av med dem. När den andre vet och frågar hur det går kan man inte ge näring åt känslorna i smyg. Tankar som hemlighålls kan man nära hur mycket som helst när man inte står ansvarig inför någon annan. Då är det ju ändå ingen som behöver få veta vad man håller på med. Ärligheten är alltså något som gagnar oss båda i en sådan situation. Den ena känner sig tryggare och den andra får hjälp att komma ur kampen. Vi hjälper varandra. Även om vi har kommit överens om att vara öppna och ärliga i allt, stort som smått, så har vi ibland haft diskussioner om hur långt vi ska driva det. Det är inte alltid självklart att man ska blotta varendaste liten tanke man tänker. Om det t.ex. rör sig om negativa tankar om den andre, som denne inte kan avhjälpa genom att förändra något hos sig själv, utan det helt och hållet handlar om att den första parten bör förändra sig och sitt tänkande, kan man behöva tänka en extra gång. Vi tar ett exempel för att göra det mer konkret. Anta att du tittar på din partner och tänker att du inte tycker att denne ser tilldragande ut av någon anledning. Det första du bör göra är att fråga dig själv vad det beror på. Är det så att dina tankar grundar sig på konstiga ideal och jämförelser med vackra människor från tidningar så är det snarare du själv som behöver ändra ditt sätt att tänka än att din partner behöver ändra sitt utseende. Om du skulle tala om för din partner att du inte finner denne tilldragande och attraktiv skulle det kunna få tråkiga konsekvenser. Vi själva skulle nog välja att prata även om sådant för att kunna hjälpa varandra att avslöja och förändra tankemönster. Men vi vet också att vi båda är ganska trygga i oss själva och har en relativt positiv självbild så att vi lätt kan skaka av oss sådana ord och inte ta för hårt på dem. En människa som brottas med komplex och dåligt självförtroende skulle säkert må ännu sämre över sig själv vid dessa ord. Det är viktigt att se sina egna motiv innan man häver ur sig något. Är motivet att jag vill bygga upp min partner och att jag tror att mina ord kommer att göra det? I valet om man ska säga som det är eller inte måste man självklart också ta hänsyn till hur viktig och avgörande frågan är för relationen. Gäller det en sak som inte är ett dugg viktig kan man lika gärna avstå från att säga något om det inte bygger upp. Är det däremot något större det gäller så bör man nog säga det även om man riskerar ett negativt utfall till en början. Den långsiktiga effekten kan ju bli mer positiv än om man väljer att hemlighålla sina tankar.

Det där med gräl

Ofta har vi fått höra av olika människor att det är en nödvändighet att kunna gräla för att relationen ska fungera. Enligt oss beror det på vad man menar med gräl. Självklart måste man diskutera och få tycka olika i saker. Det är ingen bra idé att lägga lock på sina tankar och känslor och låtsas vara ense när man inte är det. Men vi måste ändå säga att vi tycker att själva ordet "gräl" inte klingar speciellt positivt. Vi har själva varit vittnen till många gräl och har inte funnit det uppbyggligt på något sätt. Människor slår i dörrar, skriker åt varandra och kallar varandra fula ord. Om det är det folk menar med "nödvändiga" gräl så håller vi inte alls med. Att rättfärdiga ett sådant beteende med att säga att det är normalt och hälsosamt och ett friskhetstecken i relationen känns väldigt främmande för oss. Vi är övertygade om att en relation skulle fungera mycket bättre om man slapp sådana gräl. Vad gör vi då själva när vi är oense om något? Naturligtvis har också vi svårt med att kontrollera humöret ibland. Vi anklagar varandra och diskuterar på ett destruktivt sätt titt som tätt även om vi aldrig skriker åt varandra. Men vi är inte nöjda med det. Vi försöker att medvetet sträva efter att kunna lösa våra konflikter på ett konstruktivt sätt.

Undvik anklagelser

Vi har upptäckt hos oss själva att vi alldeles för ofta lägger fram våra åsikter på ett felaktigt sätt. Vi använder oss för mycket av anklagelser som är "du-betonade". Om det är något hos den andre som vi stör oss på eller inte håller med om har vi lätt för att säga du, du, du hela tiden. "Du borde...", "måste du...", "varför gör du..." o.s.v. Resultatet av att använda för mycket du blir att den andre känner sig hotad och förorättad. Genast åker garden upp och den andre börjar försvara sig genom att rikta samma typ av du-fixerade anklagelser tillbaka. Det är sannerligen inte lätt att komma ifrån denna typ av argumentation där båda står och hugger mot varandra. Men vi vill försöka att tänka på det och undvika det i största möjliga mån. Det är märkligt, men ibland är det nästan som om vi hade glömt att vi faktiskt är ett team. Vi är ju varandras medarbetare och medhjälpare, inte varandras fiender. Istället för att strida gemensamt på samma sida strider vi mot varandra.

Att inleda en diskussion

Första steget mot att diskutera konstruktivt är att tänka efter före. Det är ingen bra idé att säga något i samma stund som man blivit förorättad. När man känner sig sårad tänker man inte helt klart. Det är bättre att låta orden sjunka in och fundera över vad som egentligen hände. Var det jag som tolkade allt fel eller var det min partner som faktiskt gjorde fel och sårade mig på riktigt? Om jag nu kommer fram till att det var min partner som gjorde fel, ska jag då välja att ta upp det eller inte? Vad är mitt motiv? Vill jag bara hämnas och såra den andre tillbaka? I så fall är det ingen bra idé att säga något om det hela. Skadan blir bara värre. Är det så att jag upplever mig förorättad och vill tala om det för min partner för att få

Foto: Filippus Fintling

denne att förstå att jag faktiskt blir sårad när jag blir behandlad så, så är det bra att tala om det. Men se upp med hur du presenterar din åsikt. Ett tips är att börja med att tala om varför du vill dela det du har att säga. Om det är för att du tycker att er relation är värdefull och du inte vill att något ska komma emellan er, så säg det. Genom att börja med att betyga den andres värde så ger man denne en positiv känsla inför diskussionen och också en chans att förbereda sig på vad som ska komma. När du sen berättar om hur sårad du blev så undvik anklagelser och fixeringen vid ordet du. Använd i stället dina egna observationer och en betoning på dig själv. Säg hellre "jag upplever att..." eller "jag har märkt att jag har svårt för..." hellre än "du behandlade mig..." eller "du var faktiskt...". Vi har märkt att det är lättare att acceptera en sanning om sig själv om man får en chans att tänka och upptäcka den själv än om någon annan kastar den rakt i ansiktet på en. Då tycker man ofta att den andre är dum som anklagar en och drar upp alla möjliga grejer som denne minsann är dålig på. Det är lätt att tänka: "vem är du som kommer här och tror att du är så mycket bättre än jag" och så övergår samtalet från att handla om det jag gjorde som var fel till att handla om den andres fel och brister.

Diskutera lugnt

Det är viktigt att försöka behålla lugnet under en diskussion. Vi har hört om en undersökning som handlade om hur människor grälar och där det kom fram att människor som är så uppretade att deras puls passerat en viss nivå är starkt begränsade i sin förmåga att ta in vad den andre säger. Det borde betyda att man lyssnar sämre och misstolkar mer om man är uppretad och har hög puls. Om en diskussion går över styr är det nog bättre att gå ifrån en stund tills man har lugnat ner sig och sedan kan fortsätta på ett sansat sätt. När man är uppretad har man också lättare för att slänga ur sig saker som man kanske inte menar. Man använder för starka ord och kallar varandra för saker som inte har någon egentlig grund. Visst går det att reda ut sånt i efterhand. Man kan förklara sig och säga förlåt och uppleva att relationen blir hel på nytt, men saken är den att även om hemska ord kan förlåtas så glöms de inte lika lätt. De kan sätta djupa spår i den som fått höra dem. En människa som får höra den andres hot om att lämna henne, hur grundlösa dessa hot än må vara, blir kanske mer osäker på både sig själv, den andre och relationen. Oron och osäkerheten kan bli bestående och finnas kvar djupt där inne. Vi tycker att det är bättre att undvika dessa onödiga ord genom att undvika att hetsa upp sig.

Lägg ner

Även om vi tycker att det är viktigt att prata mycket och öppet och att reda ut saker ordentligt så måste vi ändå säga att det ibland kan vara bättre att lägga ner en diskussion. Vi kommer titt som tätt på oss själva med att diskutera om saker som inte har någon betydelse över huvud taget, som vad vi ska ha för färg på gardinerna t.ex. Är det så viktigt hur ett par gardiner ser ut att man är villig att orsaka relationen en massa skada bara för att få sin vilja igenom? En del av våra diskussioner är rent patetiska. Vi kan argumentera om något ämne som ingen av oss egentligen är insatt i. Ingen av oss vet så mycket om saken att man har grund för sina argument och ändå fortsätter vi att tjafsa om vem som har rätt. Våra diskussioner övergår lätt från att vara givande och intressanta samtal till att bli någon sorts kamp där båda bara måste vinna. Här är det vår egen stolthet som spelar oss ett spratt. Att vinna en diskussion har ju inget egenvärde egentligen. Vad spelar det för roll? Ett beslut som någon av oss ofta har fattat och som vi vill tipsa er om är att helt enkelt lägga ner sitt eget och avbryta diskussionen. Det är viktigare för oss båda att vi mår bra i vår relation än att man får vinna diskussionen. Det är inte så förskräckligt att låta den andre bestämma färg på gardinerna eller att erkänna att man inte vet riktigt säkert om ens argument stämmer.

Uppmuntra varandra

När man diskuterar något som man inte är överens om brukar tonvikten ofta hamna på just det man inte är överens om. Vi betonar lätt det negativa som vi ser i den andres sätt att tänka och argumentera och poängterar gärna att vi inte håller med. För att en diskussion ska upplevas som positiv kan det vara bra att medvetet uppmuntra varandra också. Om den andre säger något som du faktiskt håller med om så tala om det. Ibland när man är lite småsur så muttrar man ett instämmande "ja" eller "mm" som knappt är hörbart om den andre säger något bra. Säger han/hon däremot något dåligt basunerar man gärna ut det och klankar högljutt ner på det. Ta det som en utmaning att i stället försöka lyssna efter det positiva och framhäva det. Uppmuntra din partner och säg att du håller med och att du verkligen tycker att det han/hon säger är bra och viktigt. Det ger ett mycket trevligare samtalsklimat.

Foto: Filippus Fintling

Lyssna

En otroligt viktig ingrediens i ett samtal är själva lyssnandet. Om man inte lyssnar kan man inte förstå. Att lyssna är inte bara att höra orden som den andre säger utan också att ta in dem, analysera dem och försöka förstå vad de betyder. Att lyssna till vad den andre säger är också mer än att bara ta in orden. Ord är inte människans enda sätt att kommunicera. Någon har sagt att endast 10 % av budskapet ligger i själva orden. 40 % av budskapet förmedlas genom det sätt på vilket vi yttrar våra ord, själva tonläget, och resterande 50 % förmedlas genom kroppsspråket. Det borde betyda att du måste titta på och observera din partner för att lyssna på bästa sätt. I dagens stressade samhälle är många människor alldeles för distraherade för att kunna lyssna. Man försöker göra flera saker samtidigt. Samtidigt som man lyssnar på sin partners berättelse om vad som hänt under dagen så stryker man kläder och slänger då och då ett öga på TV:n. Om man hela tiden samtalar på det sättet når man inte riktigt fram till varandra. Om du någon gång skulle snappa upp något i din partners tonfall eller ord som vittnar om att det ligger något djupare bakom det som sägs så se till att fånga tillfället. Stäng av TV:n, ställ ifrån dig strykjärnet, sätt dig ner intill din partner och lyssna.
När du lyssnar på någon så försök att lyssna klart. Det händer oss ofta att vi sitter och funderar ut vad vi själva ska säga medan den andre pratar. Vi hänger med ett tag men så säger den andre något och vi börjar associera. Vi kommer plötsligt på något som vi bara måste få säga och sitter antingen och förbereder våra egna ord eller också avbryter vi för att flika in vår lilla berättelse. Den som just var i färd med att berätta något kan lätt känna sig förbisedd om man gör så. Försök att behålla fokus på den andre hela tiden och tänk inte på dig själv när du lyssnar. Att lyssna är att vilja förstå. Om det finns något i din partners berättelse som du inte riktigt förstår så fråga. Och även om du tror att du har förstått så kan det vara bra att försäkra sig om det genom att upprepa det du tyckte att du just hörde. Ett ömsesidigt lyssnande och en ömsesidig förståelse är oerhört viktigt i ett äktenskap.