Den grundläggande inställningen

Att prioritera förhållandet

Foto: Filippus Fintling

Någon har liknat kärleksrelationen vid en trädgård. Inga växter i någon trädgård växer och frodas om de inte vårdas. Man behöver ansa, rensa och vattna för att trädgården ska blomma och bära frukt. Detsamma gäller för äktenskapet. Kärleken växer inte av sig själv. Man måste nära den på något sätt annars dör den långsamt ut. För att kunna ge näring åt en relation krävs att båda två arbetar mot samma mål. Varje par behöver tillsammans ta sig en funderare på hur högt man värderar relationen. Hur viktig är den egentligen och hur gärna vill vi få den att fungera? Det kommer att dyka upp massor av saker att göra och arbeta med utanför relationen hela livet och frågan är hur man ställer sig till det. Låter man relationen kvävas av annat eller säger man: stopp ett tag, vi vill väl inte prioritera bort vårt äktenskap och tro att det sköter sig själv? Vi har valt att värdera vårt eget äktenskap högt. Näst efter Gud och relationen med honom finns det ingenting som är viktigare än att vår relation fungerar. Inte jobbet, inga andra relationer, inte kyrkan, inga fritidsintressen. Vad det kommer att få för konsekvenser i framtiden vet vi inte än. Kan hända måste någon av oss avstå ett jobb eller något fritidsintresse som gör för stort anspråk på vår tid och därmed utsätter vårt äktenskap för för stora påfrestningar. Det hela handlar om överlåtelse. Vi har bestämt oss för att satsa helhjärtat på att nära vår kärlek och vi har fattat det beslutet tillsammans. Om du och din partner inte vill betrakta äktenskapet som så viktigt, eller om ni tycker att det är viktigt men inte vill betala priset i form av möda, tid och energi tror vi att ni kommer att få det svårt att få kärleken att växa. Detta är vad vi tycker är den första grundläggande inställningen man bör ha- att båda medvetet går in för att vårda relationen.

Att tjäna varandra

Egoismens fälla
I dagens samhälle är tjäna inte längre ett så positivt ord. Ordet vittnar om självuppoffring och arbete. Man hör ofta hur människor betonar sitt eget välmående framför mycket annat. Jag måste ju tänka på mig själv. Jag har bara ett liv och det är på mitt ansvar att se till att jag är lycklig. Varje människa är sig själv närmast. Vi kan hålla med till viss del. Du hjälper ofta inte någon genom att ge ut så mycket att du inte har tid att vårda om dig själv. Alla behöver vila och tid för sig själv för att orka. Men det är skillnad mellan att ta tid för sig själv emellanåt och att leva med en egocentrerad inställning. Människors vänliga uppmaningar till dig att du måste tänka på dig själv och vad som är bäst för dig kan verka väldigt bra och sanna. Men hur skulle en värld och ett samhälle fungera om alla hela tiden handlade efter vad som var bäst för dem själva? Hur skulle en kärleksrelation fungera? Föreställ dig att båda makarna strävar efter sitt eget bästa. Det skulle kunna resultera i att båda försöker att manipulera varandra för att få sin vilja igenom. Den ena skulle kräva saker av den andre men skulle troligtvis inte få något eftersom även den andre har sitt eget ve och väl för ögonen. Den krävande partnern skulle förmodligen uppfattas som jobbig och egenkär och en sån människa vill man ju inte tjäna, eller kanske ens leva med. Vid försök att diskutera skulle de köra in i väggen direkt för ingen av dem båda skulle vara villig att lägga ner sitt eget och de skulle därför aldrig nå någon lösning eller någon kompromiss. Det är lätt att fastna i onda cirklar av tjat och krav om man är allt för självisk. Vi tycker oss höra att människor mer och mer tänker på sig själva före andra. I en TV-såpa hörde vi en ung tjej uppmanas till abort eftersom det ju var hennes kropp det handlade om. Du MÅSTE tänka på vad som är bäst för DIG! Vad pappan tyckte brydde man sig inte om, än mindre barnets rätt till liv. Många lämnar sina relationer alldeles för lätt och alldeles för tidigt. Somliga har helt enkelt tröttnat och menar på att förhållandet inte ger dem något längre. Så fort situationer eller omgivningar inte gagnar en längre så drar man. Alla människor är egoistiska i någon utsträckning och det behöver man vara medveten om. Vi har valt att försöka arbeta mot vår egoism även om det ibland är svårt därför att man inte alltid förstår när man är egoistisk.

Tjänandets vinst
Att tjäna och leva för någon annan kan verka förfärligt. Det låter som om man skulle behöva undertrycka alla sina egna önskemål och drömmar och ställa upp på allt utan att protestera eller diskutera. Det låter nästan som att man skulle bli någons slav. Så behöver det inte vara. Vi vill tjäna varandra och leva med inställningen att ha den andres bästa för ögonen. Samtidigt som vi går in för att tjäna varandra hängivet känner vi oss också fria att uttrycka alla våra egna önskemål, tankar och känslor inför varandra. Eftersom vi vet att den andre vill vårt bästa behöver vi ju hjälpa denne att förstå vad som är vårt bästa. Om jag inte talar om vad som gör mig lycklig och vad jag önskar, hur ska då min partner kunna möta mina behov, vilket ju är precis vad han/hon längtar efter? Det kan på så vis vara osjälviskt att tala om sina egna behov även om det kan verka själviskt.
Medan själviskhet kan skapa onda cirklar i en relation kan tjänande istället skapa goda. Ett exempel skulle kunna vara att hustrun vill få golvet i köket omlagt. Materialet är inhandlat och allt är färdigt för att sätta igång. Maken har en del annat för sig och får gång på gång höra hustruns tjat och gnäll om att golvet inte blir lagt. Allt tjatande gör honom inte direkt mer motiverad till att sätta igång, istället växer hans irritation gentemot hustrun och han beskyller henne för att vara självupptagen och oförstående. Hon borde ju förstå honom. Hon borde förstå att han har mycket att göra. Hon uppfyller verkligen inte kriterierna för en god hustru. Kan du se hur båda två anklagar varandra för att inte uppfylla ens egna behov? En typiskt ond cirkel är startad. Om båda två skulle stanna upp och ta sig en funderare och bestämma sig för att sätta den andres behov i centrum skulle situationen kunna bli en annan. Hustrun som är väl medveten om att hennes man har förstått att hon vill få golvet klart bryr sig inte om att påpeka det fler gånger utan lägger sin energi på att tjäna sin man i stället. Hon fixar en kopp kaffe och bär ut den till honom där han står i garaget och mekar med bilen. Hon uppmuntrar honom och talar om sin tacksamhet över att han tar sig an parets bil eftersom hon själv inte vill göra det. Mannen blir glad och känner sig både älskad och uppskattad. Han drar sig till minnes hur gärna hustrun vill att köksgolvet ska bli lagt och bestämmer sig för att ta itu med det så fort han har mekat klart. Det finns annat som väntar också, men just nu känns det viktigare att visa hustrun lite uppskattning genom att uppfylla hennes önskan. Man får lätt igång en god cirkel där båda med glädje vill ge tillbaka när de blir tjänade av den andre. Men det är bäst att se upp. Om man bestämmer sig för att tjäna för att få något tillbaka handlar det inte längre om tjänande utan kan lätt bli manipulation. Får man inte något tillbaka, vilket man ju förväntat sig, blir man ledsen och besviken och hamnar lätt i själviskhetens anklagande tänkande. Om man däremot tjänar utan att ta för givet att man ska få något tillbaka så blir man glatt överraskad om man får det och mindre besviken om man inte får det. Det låter säkert väldigt radikalt och en aning jobbigt också, men vi två har bestämt oss för att tjäna varandra i vått och torrt, oavsett hur mycket eller lite vi får tillbaka. Även om den andre skulle bli helt odräglig vill vi fortsätta att tjäna därför att vi vet att Gud har kallat oss till det, och vi vet att det är en grundläggande inställning för att få äktenskapet att fungera. I samma stund som vi sa vårt ja till varandra bestämde vi oss för att gå in i ett ömsesidigt tjänande, att leva för varandra och för att bygga upp den andre.